Nu har lillkillen varit igång konstant i närmare två timmar. Han började på föräldrautbildningen och har inte varit lugn sedan dess. Börjar bli ganska jobbigt nu, tycker till exempel att det är obehagligt att äta när han får hela magen att röra sig. Jag har provat att vagga magen, prata med mage, låtit M prata med magen men han lugnare sig ändå inte. Inte ens en spinnande kissemiss på magen hjälper. Inte nog med att jag blir trött i magen, eller vad man ska säga, när han rör sig så här mycket. Jag blir kissenödig också! Och så är det inte jätte mysigt när han försöker kila in tårna mellan mina revben och sedan bända isär dem...
På föräldrautbildningen lärde vi oss andas och så pratade vi smärta/smärtlindring och tittade på en förlossningsfilm. Är jag en knäppis/udda för att jag helt enkelt tror att det löser sig?
--------------------Vecka 36+2
Det löser sig alltid.
SvaraRaderaOch andas fungerar inte...iaf inte för mig...så där som dom lär ut.
Jag gick på profylaxkurs i Stockholm, hade väldigt mycket hjälp av det eftersom jag klarade av de värsta värkarna hemma. Svägerskan som fick nästan samtidigt hade inte gått på en sån och det gick alldeles utmärkt ändå!
SvaraRaderaSköterskorna säger till dig om och hur du behöver andas i värsta fall!
Tror precis som du att det löser sig när det väl är dags, gick inte på profylaxkurs förra gången och förlossningen gick bra ändå.
SvaraRaderaJa kissenödig blir man fort nu för tiden, känns som om blåsan rymmer en tesked ungefär :-).
Kram
Mia: Jag tänkte gå in för att slappna av så mycket jag bara kan. Det brukar ju funka när man har vanligt ont
SvaraRaderaMaya: Jag litar helt på att de som jobbar är kompetenta nog att hjälpa mig :)
Lillknodden: Inte långt kvar för oss nu
Såklart löser det sig och jag fick verkligen en helt annorlunda förlossning än vad jag trott, hade planerat en naturlig förlossning utan bedövning, bara massage, varma kuddar, lustgas och så. Men åh vad Epiduralen va trevlig hade inte klarat mig utan den :P Och andningen den glömmer man bort när det väl är dags, iaf jag, det är bara att hänga med, tror att det kommer av sig självt. Man känner hur man ska andas. Blev ju akutsnitt för mig till slut ändå men såhär efteråt känner jag fortfarande att andning och sånt kommer av sig självt. Kanske hade jag hjälp av mitt yogande tidigare..! Åh de är ju dags för dig närsom SPÄNNANDE!!!!
SvaraRadera