Jag ska gå ur svenska kyrkan. Det har jag bestämt nu. Egentligen bestämde jag mig för flera år sedan, men jag har liksom aldrig kommit till skott. Men nu är det dags, nu ska jag ta mig i kragen och se till att få det gjort.

Jag är en väldigt oreligiös människa i grund och botten. Min teori är att om man har växt upp i en religiös (aka sektliknande) håla så blir man antingen mycket religiös eller helt oreligiös. På ett sätt känns det som jag kanske till och med går ett steg längre, jag anser på många plan att religionen är roten till allt ont. Ni kan inte nämna många krig i världen som inte haft med religion att göra, kan ni?

Nä, varför kan inte människan bara få tro utan att det ska sättas namn på det? Varför kan man inte bara låta tron vara något personligt? Inte något man pratar om, predikar om. För tror, det gör vi nog allihopa. Fast på olika (eller kanske är det ändå samma?) saker.

 

Det städas skrivbord både här och där på kontoret nu. Mycket nedslående stämning.